Förvirrad
Hittade en gammal början till en krönika vi skulle skriva till skolan. En som egentligen slängdes i soptunnan och blev ersatt av en helt annan. Men jag inser att jag skrev den för ganska exakt ett år sedan och den visar hur mycekt som har hunnit hända på ett år. Saker löser sig verkligen. Lustigt det där. Sedan att jag läste ekonomi trots all min tvivel på gymnasiet är ju något man fortfarande kan undra över.
Det känns som om det var igår när jag stod där blond, blåögd, förvirrad och alldeles full med känslor. Jag var nu inne i den åldern där man ibland fortfarande kunde småskämmas över sina föräldrar. Den åldern där man inte riktigt visste vad man ville. Du stod där och trampade, ensam, utelämnad mot världen. Vetskapen om att det endast var ett halvår kvar och sedan slutade grundskolan. Det innebär att nian var slut och med ens var man ingen plutt. Om du inte ville, skulle du inte heller behöva gå i skolan, gymnasiet var "frivilligt". Även om det inte fanns på världskartan att skippa gymnasiet.
På gymnasiemässan i Västeråshallen stod man alldeles förvirrad och plockade godis, pennor och papper. När du sedan kom hem sorterade och sorterade, sållade och sållades det. Vad vill jag läsa? Var ska jag gå? Vad vill jag göra när jag blir stor? Förresten jag "var" redan stor då.
Nu tre år senare står jag här igen, förhoppningsvis lite visare i huvudet med några fler erfarenheter bakom ryggen som stöttar. Ändå kryper den där lilla obehagliga känslan inuti mig, känslan som säger att jag inte längre kommer att höra till någonting. Fast i ett ingenmansland vill man inte vara. Jag blir återigen utelämnad mot världen, jag står och trampar på exakt samma sätt. Om ett halvår tar jag studenten och lämnar skolans trygghet. Gymnasiemässan i idrottshallen byttes ut mot sacomässan i Älvsjö. Du plockade samma reklamgodis men nu med ett annat papper och nya loggor. Samma färgglada pennor åkte ner i påsarna även dessa med nya namn. När du kom hem sorterade och sorterade, sållade och sållades det igen. Denna gång var det tjocka kataloger som plöjdes igenom. Vad ska jag göra? Vad vill jag plugga? Vill jag ens plugga? Är jag vuxen nu?
Med ens känns inte det där valet att börja gymnasiet så svårt. Kanske ångrar jag att jag läste ekonomi och att det hade varit mer rätt för mig att läsa en ren sammhällsvetenskaplig linje. Men det gör ingenting, verkligen inte alls. Nu är det samma stopp, krångel och galna tankar. Egentligen består vårat liv av olika stopp. Stopp som ger dig möjligheter där de valbara alternativen är många. Skulle man välja fel så löser det sig. Det gör det alltid, det måste det göra.
Det känns som om det var igår när jag stod där blond, blåögd, förvirrad och alldeles full med känslor. Jag var nu inne i den åldern där man ibland fortfarande kunde småskämmas över sina föräldrar. Den åldern där man inte riktigt visste vad man ville. Du stod där och trampade, ensam, utelämnad mot världen. Vetskapen om att det endast var ett halvår kvar och sedan slutade grundskolan. Det innebär att nian var slut och med ens var man ingen plutt. Om du inte ville, skulle du inte heller behöva gå i skolan, gymnasiet var "frivilligt". Även om det inte fanns på världskartan att skippa gymnasiet.
På gymnasiemässan i Västeråshallen stod man alldeles förvirrad och plockade godis, pennor och papper. När du sedan kom hem sorterade och sorterade, sållade och sållades det. Vad vill jag läsa? Var ska jag gå? Vad vill jag göra när jag blir stor? Förresten jag "var" redan stor då.
Nu tre år senare står jag här igen, förhoppningsvis lite visare i huvudet med några fler erfarenheter bakom ryggen som stöttar. Ändå kryper den där lilla obehagliga känslan inuti mig, känslan som säger att jag inte längre kommer att höra till någonting. Fast i ett ingenmansland vill man inte vara. Jag blir återigen utelämnad mot världen, jag står och trampar på exakt samma sätt. Om ett halvår tar jag studenten och lämnar skolans trygghet. Gymnasiemässan i idrottshallen byttes ut mot sacomässan i Älvsjö. Du plockade samma reklamgodis men nu med ett annat papper och nya loggor. Samma färgglada pennor åkte ner i påsarna även dessa med nya namn. När du kom hem sorterade och sorterade, sållade och sållades det igen. Denna gång var det tjocka kataloger som plöjdes igenom. Vad ska jag göra? Vad vill jag plugga? Vill jag ens plugga? Är jag vuxen nu?
Med ens känns inte det där valet att börja gymnasiet så svårt. Kanske ångrar jag att jag läste ekonomi och att det hade varit mer rätt för mig att läsa en ren sammhällsvetenskaplig linje. Men det gör ingenting, verkligen inte alls. Nu är det samma stopp, krångel och galna tankar. Egentligen består vårat liv av olika stopp. Stopp som ger dig möjligheter där de valbara alternativen är många. Skulle man välja fel så löser det sig. Det gör det alltid, det måste det göra.
Kommentarer
Trackback
